Sportcamp

Dagen började som vanligt med väckning, frukost och sedan lektion, som idag handlade om Uppståndelsepärlan. Efter en inledning om pärlan så delades konfirmanderna in i mindre grupper för att de skulle debattera kring olika ämnen, bland annat dödsstraff; det blev sex olika grupper, som då fick argumentera för eller emot varje tema. Då konfirmanderna inte fick välja sina ämnen eller om de var för eller emot så var det några som fick argumentera för någonting som de egentligen var emot, vilket ledde till enormt interessanta diskussioner och debatter. Många starka argument framfördes, det var riktigt kul att se faktiskt.

Efter lunch och me-time så var det dags för lite aktiviteter. Jag paddlade tillsammans med Marie ut till udden med ett gäng glada konfirmander, vilket var roligt och ganska avslappnande- trots att vissa konfirmander tyckte det var roligare att åka in i vassen på safari än att paddla rakt fram så klarade vi oss hem i tid till lite mellanmål. Jag och Marie satte oss sedan ner med ett av våra fadderrum, Sydamerika (Ludwig, Filip och Maximilian) för att jobba med kvällens andakt som killarna skulle hålla i. Den blev riktigt fin till slut, det pratades om Uppståndelse och hur man kan tolka "att uppstå" på olika sätt. Killarna tyckte att det finns många stunder här i livet som man kan se på som en slags uppståndelse, till exempel att ta upp en gammal vänskap, att ta sig igenom något jobbigt, och att bli förlåten för något. Vi satt också och bad tysta för oss själva i någon minut, vilket ledde till en enormt häftig tystnad. Det är ett tecken på en enorm trygghet och närhet att våga sitta tysta tillsammans utan att titta på varandra och fnissa, eller tycka att det är pinsamt. Tystnad behöver inte vara pinsam, det kan vara lugnt och tryggt, och det verkar konfirmanderna ha lärt sig. Stort! Jag är en mycket stolt fadder just nu kan jag säga.

Jag tänkte också berätta lite kort om kvällsaktiviteten innan jag tar upp min position som jour. Ikväll hade vi en andlig övning, och en mycket speciell sådan. Konfirmanderna delades igen upp i fem grupper som fick varsin filt. Övningen gick ut på att med hjälp av olika föremål, till exempel en mjuk boll, en tepåse, en sked, mm., göra det så skönt som möjligt för den som låg på filten. Föremålen var utvalda för att stimulera olika sinnen, och konfirmanderna fick tänka till lite om hur de skulle använda dem på personen. Bollar rullades på ben och armar, bomullstussar sveptes över ansikten, gafflar användes till att massera huvuden- det var riktigt häftigt att se hur konfirmanderna pysslade om varandra och overöste varandra med kärlek. Ledar-Christian tog upp aktiviteten vid flagghalningen igen, och påpekade att det krävs en enorm trygghet att låta fyra personer ta hand om en i fem minuter, att lita på att den personen kommer vara öm och kärleksfull, och bara visa omtanke. Den tryggheten har vi här, det blir enormt svårt att åka härifrån och det känns extremt konstigt att konfirmationen börjar närma sig. Nu ska jag se till att alla sover så att vi kan få ännu en energirik och kärleksfull dag imorgon! Kramar, Olivia