Blidö konfaläger - tre dagar kvar
Hej bloggen!
Georg här. Jag har haft fullt upp sen jag bloggade senast, med viktigare saker, konfirmanderna och även mig själv. Mina fantastiska vänner har skött bloggandet strålande sen då.
Jag tänkte skriva ett inlägg som förmodligen blir de sista från mig under lägret. Jag vill också visa er bilder och berätta om den tysta dagen, en dag som länge stod och balanserade, var en hårsmån från att helt ställas in, men som till slut genomfördes som en halvdag - och blev en succé.
Jag och många med mig hade en tung fas i mitten av lägret. Det var mycket som inte gick som planerat. Det fanns fortsatt många stunder av glädje och kärlek, men samtidigt orosmoln och även missnöje. Att vara ledare innebär stora utmaningar. Att vara ledare på SportCamps konfirmationsläger ännu större utmaningar. Att vi tillsammans med konfirmanderna vände lägret på rätt köl igen var helt fantastiskt. Jag har vaknat och somnat med ett leende den senaste tiden. Att nu ha ork över, energi att fortsätta skriva till er är lite som det sista steget i detta.
... till sist vill jag utbringa ett femfaldigt leve för dagens födelsedagsbarn; Fanny Strandqvist. 17 år idag!
Hurra hurra!
Klockan börjar närma sig lunch och det är mycket att stå i. Jag utgår ifrån att jag kan återkomma och förklara bakgrunden till dessa otroliga bilder vi tog igår.... och mycket mer... / Georg
Georg, härligt att kommunikationen startat igen, man hade liksom vant sig vid era dagliga uppdateringar! Ni verkar ha det alldeles underbart! Känner dock att ni går som katten kring het gröt när ni skriver om problem och missnöje och jag vore så tacksam om du kunde utveckla vad som varit svårt den senaste tiden så att vi föräldrar får förståelse och vet vad som hänt innan vi kommer ut i morgon. Vore verkligen toppen. Stort tack, ses i morgon! Varma hälsningar Emelie Drakenberg
Hej Emelie!
Jättebra kommentar. Jag märker att det kan uppfattas så. Jag ska försöka förtydliga även om vissa saker får du fråga Tyra själv :)
Ett övergripande område vi har jobbat mycket med har varit generell motivation till att jobba med sig själv, och gå in i det som är svårt, överhuvudtaget.
Det är "de facto sommarlov", skoltröttheten sitter i och det finns otroligt mycket annat som är kul här. Roligare och enklare än att tänka och jobba.
Även om vi jobbar upplevelse- och erfarenhetsbaserat så är det teoridelar som man måste igenom.
Om man inte heller ser sig som troende på Gud, hur ska man då förhålla sig till delarna i undervisningen som handlar om människan och livet? Om man inte heller har sovit bra, det är varmt i rummet och tempot är högt, då krävs viljestyrka för att välja att aktivt delta.
De "vanliga bekymmerna" som svårigheter att komma i tid, att hålla koll på sina grejer, grundläggande respekt och tonläge, spring på nätterna osv. har också funnits, inte i större omfattning "än vanligt" men det har varit väldigt centrerat kring andra veckan. Samtidigt har vi ledare lärt oss att prioritera allt eftersom, vi har exempelvis gått från att ha långa planerade kvällsmöten till att få mer sömn.
Vill återigen förtydliga att det är inget "som har hänt". Sker det allvarliga saker tar vi alltid kontakt med vederbörandes föräldrar för att tillsammans lösa situationer. Hälsningar! / Georg
Jag håller med, förklara gärna vad som hänt! Annars blir det bara en massa frågor om det imorgon.
Malin
Hej igen, konfirmanderna kommer imorgon berätta om vad de har lärt sig och vad de respektive lägret har brottats med. Det kommer finnas möjlighet att fråga om allt möjligt, inklusive det som har varit tungt. Däremot tror jag de kommer se ut som frågetecken på frågan "men vad är det som har hänt?!" Det dramatiska som hänt har varit Philip, som igår blev biten av huggorm. Även han lär prata om det imorgon.
Jag pratar också gärna med de som vill om lägrets alla sidor och faser! Nu eftermiddagsdopp! Läget på lägret är prima! / georg
Tack för återkoppling! Låter toppen. Ses i morgon. Ska bli superkul!
