Sportcamp

Nåttarö 00:18

Hej alla!

Vi, Georg vid tangenterna, är äntligen tillbaka i etern efter ett visst avbrott pga lite internetstrul men framförallt tack vare den enorma intensiteten vi lever i just nu!

Den här veckan i mitten upplever jag med många som den stora peaken under vår tid här. Om första veckan vanligtvis präglas av lära-känna-stämmning (som i och för sig vi vingade av på 2 dagar), lite allmän komma in i rytmen och mycket nytt, och sista veckan i sin tur ofta innebär mycket fokus på ert besök och själva konfirmationen så är det mittenveckan som ger bäst möjlighet att leva i nuet, och det har vi verkligen gjort.

Vi har fått minst 4 SMS från föräldrar som är nyfikna på och undrar vad vi gör, vilket inspirerar oss att försöka retroaktivt rapportera om veckans händelser, så jag börjar med att backa bandet till måndagskvällen där vi slutade senast och ta vid där.

Den övningen jag vill berätta om nu var uppdelad i fyra steg, som förklarades för konfirmanderna del efter del först när delen innan var avslutad.

Vi ledare samlade och delade konfirmanderna i smågrupper och satte igång, första delen var träning i att ge och ta komplimanger.

Att ge varandra verbala komplimanger är ju ett naturligt sätt att bl a ge kärlek eller vänskap och sprida glädje. Vi gick igenom en person i taget och alla andra fick runt en minut att bara ösa på. Skillnaden mot ”vanliga komplimanger” var att vi la ribban mycket högre. Alltså komplimanger av typen, ”söt och snäll, alltid glad” gick bort här. Alla fick leta noga inom sig och gärna komma med exempel. Det var en krävande övning, även för den som tog emot, målet var att verkligen suga i sig komplimangerna, inte bara säga tack och bli lite generad. Vissa upplevde givandet som svårt, andra tvärtom. Det var samtidigt en mycket trivsam uppgift då folk hörde komplimanger de aldrig tidigare har fått, och kände stor glädje över dessa.

Jag och Cecilia som ledde en grupp inledde varje komplimangsrunda och förde sen anteckningar där jag försökte fånga det centrala hos det som uttrycktes om varje person.

På det sandiga skrynkliga pappret som jag turligt nog återfann i mina shorts idag, står det om Saga om man läser min tolkning av kommentarerna att hon är:

Empatisk, intelligent, självständig. Glad. Vacker. Sprider stämning. Insiktsfull. Lättsam. Förmåga att ta tillvaron med en klackspark. Testande. Inspirerande. Skiner. Positiv påverkan. Hjälpsam. Ståndsfast. Stark. Verbal. Går sin egen väg. Tar täten. Modig. Stor Connection. Härlig att krama.

Bredvid har jag ritat en sol med ögon och mun och skrivit --> Saga.

I nästa steg tog vi en runda till och nu berättade vilka sidor vi skulle vilja se mer av hos respektive person. Vilka sidor vi tror finns där men som av olika anledningar inte får blomma på samma sätt. Väldigt grovt generaliserat önskades tillbakadragna personer att vara visa mera go och de som hörs mest att på olika sätt coola ner, låta andra träda fram. Vissa önskningar handlade om sidor som kanske objektivt inte är så attraktiva men som kanske är nödvändiga att använda ibland.

Ibland skulle jag önska att du bad personen hålla käften nästa gång du blir avbruten.

Att våga visa villrådighet, irritation, saknad, med mera. Ett sammelsurium av känslor som nu skulle fram.

I steg tre omvandlade vi allt detta till en roll, en karaktär.

Jag fortsätter med exemplet Saga; många önskade att hon skulle prova en mera restriktiv, återhållsam, lugnare approach till tillvaron. hon fick således slutligen Buddha himself som roll. Dvs, inte springa över gården och skina som en sol. Nu gällde myrsteg som maxfart, gemena bokstäver och behovet att hela tiden hålla koll på vattenflaska och psalmbok ersattes av ett mera ”zen-inspirerat förhållningssätt”.

I vår grupp fick vi i övrigt med en Pippi Långstrump, en Alice i underlandet, dvärgen Butter, Lill-Erik från Bert böckerna och så slutligen ett hopkok med titeln: ”Go, gla, gay och Göteborgare”.

Det sista steget var som ni misstänker att gå lös med sin nya roll. Konfirmanderna fick i sina roller uppgift att 1) planera en kvällsaktivitet och 2) genomföra den. Instruktionerna var inte mer detaljerade och vi ledare rörde oss runtom händelserna och eventuellt slängde in förtydliganden kring enskilda roller.

Det var en underbar scen när Oscar som Gunvald Larsson efter några minuters kaos ställde sig så högt upp han kunde och med visst hot försökte samla den minst sagt brokiga skaran.

Lisbeth Salander reagerade direkt på denna manschauvinism och försökte sätta sig upp mot det patriarkala domderandet. Skalman verkade ha en klok idé på ingång, men hade svårt att få gehör hos Paris Hilton, och till sist ringde mat- och sovklockan och det blev en tupplur. Mitt i allt ihop stod Buddha och kontemplerade, bredvid Ferdinand som hade hittat en korkek.

Här har vi Gusten som Knytet från Mumindalen, som hade svårt att hantera allt ståhej...

Tro mig om jag säger att det fåtalet människor som hade timingen att passera vår gård vid just den tiden såg rätt konfunderade ut. Det var en helt underbar syn och vi kippade efter andan av skratt flertalet gånger.

Trots att övningen slutade en stor galen improvisationsteater fanns det mycket lärdomar att dra under sharingen (= genomgång av erfarenheter efteråt). Visst vill vi inte se Oscar domdera som Gunvald Larsson varje dag, men att prova vara en karikatyr av de sidorna av en som vanligtvis stå tillbaka var nyttigt för många.

Allihopa (typ) i gruppbild efteråt

Då Aktuellts kvällssändning krockade med vår andakt valde vi att först under tisdag frukost visa inslaget som SVT spelade in här redan under andra dagen. Vi ledare hade dock sett reportaget kvällen innan, och våra konfirmander reagerade på liknande sätt när vi efter visning samtalade om hur vi såg på inslaget. Dels ansåg de att perspektivet var skevt, vattensport utgör kanske runt 1 % av det vi sysslar med, och sedan reagerade många häftet på den konfliktbild som målades upp. Det vill säga att det pågår ett köpslående med konfirmanderna. En deal. ”Om ni bara står ut med Jesus några timmar om dagen så får ni sedan åka hot dog” etc. Som ni förstår så fungerar det inte så härute. Absolut, många är mycket tack vare att kyrkan samarbetar med Sportcamp, och att vi gör så mycket annat utöver den klassiska utbildningsdelen. Men allt vi gör hänger ihop på ett sätt som inte kom fram i reportaget.

Under besöksdagen så ämnar några konfirmander att inför er hålla ett samtal med diskussion om denna ofrivilliga lärdom om hur media kan fungera, därför låter jag bli att utförligare utveckla den händelsen här och nu för att inte nalla mera av det som sker då.

Imorgon lördag väntar en mycket speciell dag. En tyst sådan.

Den började redan 22:30:00 i kväll och fram till söndag 08:00 (sovmorgon!) så sker ingen kommunikation what so ever mellan konfirmanderna. Inget tal, inget teckenspråk, ingen kroppskontakt, inga lappar, inte ens talande blickar. Vi har gått igenom dagen i detalj flera gånger idag. Imorgon kommer vi ledare enbart kommunicera minimalt, och enbart i helt nödvändiga situationer.

Låt. Det. Vara. Det är mantrat vi har försökt jobba med. Var är min vattenflaska? Har du myggsprej? Vart var det vi skulle vara klockan 18? Allt sådant får bara lösa sig. Exempelvis kommer vi inte som brukligt skicka in ett grupp i taget att ta mat (utifrån frågesport, slump, tystaste eller annat påhittigt system). I morgon får de själva gå in i den ordning och takt de finner lämpligt. Om det står 30 konfirmander och knuffas kring salladen så blir det så, vi kommer inte styra situationen. Glömmer vi exempelvis att ställa fram vattenkarafferna (fat chance för det minns vi alltid!) så får de inte påvisa detta.

Det blir inget vatten om inte någon på helt eget initiativ hämtar vatten, och då helst enbart till sig själv, hårddraget sätt är det kommunikation att fylla på en hel karaff till sitt bord. Dagen är nämligen till för att ägna sig helt åt sig själv. Under morgondagens me-time kommer vi att sjövägen landsätta konfirmanderna utmed kusten, vissa får t.o.m egna små kobbar och skär, med enbart sig själva och östersjöns horisont som sällskap. Där kommer de sitta i två timmar och låta tankarna gå i takt med vågorna och vinden, allt medan vår Busterbåt patrullerar på lagom avstånd. Vi tummar inte på säkerheten, de får inte bada och de kommer ha med sig både solskydd och vatten och varma kläder.

Det kommer att bli en mycket ball dag. Det är personligen en helt ny upplevelse för mig och förväntningarna är spända bland alla. Vi kramas mycket här och det var mycket som skulle hinna sägas och göras innan startskottet gick och tystnaden på en sekund spred ut sig.

Jag inser att blogga i allra högsta grad räknas som kommunikation, men eftersom vi har varit så dåliga på det och gärna vill hålla er uppdaterade så blev det ett längre inlägg idag!

Avslutar med lite blandade bilder, vi har så sjukligt mycket bilder då vi låter kamerorna vandra runt. Kul!

På återhörande!

Georg