Om att lära känna mig själv och Gud
Vi har en övergripande tro om att för att kunna lära känna vem Gud skulle kunna vara behöver man samtidigt lära känna sig själv mer. Och vice versa. Mycket av det vi gör här på lägret vilar på denna övertygelse. Då blir hela processen mer spännande och angelägen. När man är femton år kan man för första gången i livet börja fundera lite mer vuxet på vem man egentligen är. Man har den senaste tiden fått en helt ny kropp och ens egen utveckling är ofta intensiv i just denna tid av livet.
Därför lär vi ut om kärlek, längtan, behov och hur man kan upptäcka sin egen storhet. Likaså talar vi om svartsjuka, avundsjuka och avundfriska. Om ens ego och skuggsidor. Om rädslor och när man gör "dumt". Vi talar om självbild, självförtroende och självkänsla.
Vi har idag talat om när Moses mötte Gud i den brinnande busken och beskrev sig som "jag är". Att Gud alltså är själva varandet, eller "finnset" om man så vill. Det är en Gudsbild på oändligt avstånd från "Gubben på molnet". Att Gud är "storsjälen" som har kontakt med din själ och att din själ kan förenas med andra själar och ni kan uppleva ett ettvarande.
Idag ställde vi all vår undervisning på sin spets: Om vi ska lära oss om oss själva och om hur Gud är, hur hänger det ihop? Det blev gruppsamtal med fårade pannor. Men sen trillade många poletter ner. Viktiga poletter. Om jag lär känna min själ så kan jag lättare erfara och förstå storsjälen. Om jag kan finna trygghet i mig kan jag lättare finna trygghet hos Gud - och vice versa. Om jag har ett behov att bli älskad för den jag är behöver jag träna mig på att SJÄLV älska mig, men också våga lita på att Gud gör det. Och om jag har svårt att älska mig, kan jag kanske vila i att jag kan få hjälp med det från Gud. Och många många fler kloka svar...
Vi jobbar mycket upplevelsebaserat. Konfirmanderna får genom samtal men också många övningar träna sig i att erfara hur det är att ge och ta emot kärlek till sig själv och andra. Att få uppleva hur det är att gå inåt i sig själv och kanske komma in i det mörka och svåra, för att sen komma ut i ljuset igen. Att erfara sin själ och hur den fungerar. Att få praktiska exempel på hur vårt ego ibland spelar oss spratt. Först pratar vi om vad och hur vi ska göra något. Med vilken intention vi ska göra det. Sen gör vi det. Sen samtalar vi om vad vi upplevt och på så sätt hämtar hem allt det goda vi kan ta till oss. Dessa erfarenheter tror vi att de kommer att bära med sig hela livet.
Ni har fantastiska barn. Jag tycker att vi har enastående ledare. Tillsammans kämpar vi helhjärtat i princip dygnet runt för att ge varje konfirmand maximalt av dessa tre veckor.
Gösta, prästen
Kommentarer
Postat av: Ewa Beckman
Tack Gösta - och alla fantastiska ledare för att ni vägleder och tar hand om våra barn på det mest beundransvärda sätt. Det är underbart, och lärorikt att få följa era dagar tillsammans genom bloggen. Varmt tack!!
Ewa
Trackback
