Sportcamp

Sunda värdshus 18:11

Bröllopsmiddagen pågår för fullt! Vi ledare agerar just hovmästare, serveringspersonal, diskare men resten sköter konfirmanderna. Vendela är toastmaster och sköter middagens hållpunkter föredömligt. Det är en trerätters middag med många tal och skratt. Sedan väntar bröloppsresa och fest!

Vi har en glädjens dag här ute. Det är mycket kramar och kärlek, solen skiner på oss. Då gårdagenskvällen var ganska tung för många och morgonens nyheter från Norge likaså, så är det skönt att känna att lägret trots detta, badar i ljus.

Vi är nöjda med hur vi har hanterat dådet i Norge gentemot de vi har fått det stora förtroendet att ta hand om. De konfirmander som har velat ha tag i anhöriga har alla gjort det. Efter lunch så var det återigen fullt fokus på det vi gör här. Så fungererar livet.

Jag kan inte nog poängtera hur mycket omsorg vi ger dem i deras svåra stunder.

På kvällarna sitter vi länge, långt in på natten om så krävs, och pratar om hur samtliga mår och utvecklas. Vi går igen en efter en, pratar om hur vi kan stödja och hjälpa dem att utvecklas än mer. Jag blir väldigt rörd och stolt över att alla vi ledare delar den inställningen. Igår satt jag vid sängen hos en av mina tjejer som hade svårt att somna p.g.a. åskan. Jag satt i mörkret på golvet och lyssnade på det dova mullret långt borta blandat med ljuden från de som sov. Jag var beredd att sitta precis så länge som stunden krävde. Samtliga ledare gör på sina håll likadana uppoffringar, långt utöver normala arbetsuppgifter och tider. 

När jag hör historier från andra läger om hur ledarna, så fort barnen "någotsånär" sover ägnar sig åt hela andra saker - i sämsta fall t.o.m. krökar - så blir glad att vi jobbar så fundamentalt annorlunda. Barnen och ungdomarna går alltid först. Något annat är mycket främmande. 

Så jobbar vi.








Georg