Blidö Konfaläger - Dag 7
Ledarrummet 12:50
Konfirmanderna samlades (något sena) för morgonsamling 07:55. De tog nyheterna från Norge väl. Hur kan vi förstå ondska? Hur får vi svar på alla våra frågor om varför? Vi har tidigare pratat om teodicéproblemet. Den teologi och de svar vi ger utgår ifrån Guds val att ge människor fri vilja, och med det ge upp sin allsmäktighet som Gud ibland tillskrivs. Gud gråter tårar över de mördade. Det gjorde vi med när vi tände ett ljus och höll en tyst minut. Det var även flera konfirmander som ville låna telefonen för att få tag i vänner och släktingar de kände oroa inför. Det har vi tillgodosett.
- - -
Det jag hade planerat att skriva om gårdagen handlade mycket om den glädje och stolthet som jag kände efter lektionen. Vi har pratat, och gjort, flera saker. Vi har gått igenom skapelseberättelserna.
Tempot upplevs ofta som högt och vi ger alltid pluspoäng till de som säger till att "nu går det för fort". Det är också en utmaning att lära sig förstå vad som är kärnvärden och otroligt viktigt i undervisningen och vad som är mera kuriosa och överkurs, speciellt när ämnet är nytt och tempot/intensitet högt.
Gårdagens stora behållning i mina ögon var samtalen om rädsla och kärlek. En nära vän till mig och Gösta, Jackie Bergman, har skrivit böcker i ämnet vilket har inspirerat oss att ha en förmiddag kring detta tema. Vi går igenom vikten av medvetenhet om sig själv och sina val i livet, som alla kopplade till urkänslorna; kärlek eller rädsla. För mer om Jackie och hans tankar, se gärna denna film. Pedagogiken och svårighetsnivån är anpassad för tonåringar och gradenoch utifrån den respons vi får. Min känsla var att de alla kunde relatera och knyta an. Få med sig en liten pusselbit till det stora jobbet. Kul! Vi gör nytt!
Vi (vår själ och vårt psyke) har två urkänslor - kärlek och rädsla. De fungerar som motsatser.
Känslor som tillit, mod, nyfikenhet, ärlighet och att öppna upp är alla drivna ur kärlek. Det är dessa vi vill åt och leva mer i. Med och mot sig själv och andra. Baksidan är att bli styrd av rädsla. Vi har alla rädslor och vårt arbete handlar mindre om att bli av med rädslorna utan mer att bli medveten om dem. En rädsla man inte är medveten om, som styr ens tankar och handlingar har risk att vara skadlig. Återigen, auktorisera sig själv som kapten över sitt eget liv och sina känslor.
Ovanför en bild på det vi skrev. Kanske väcker de tankar även hos er, om er. Det är precis i sin ordning. Här pratar vi alltid om att relatera teori till sig själv och sin tillvaro. Det är då kunskapen tar plats och påverkar positivt.
Vi hade även kramskola! Kramar är ett allmänmänskligt sätt att uttrycka många olika former av kärlek. Stöd, tröst, omtanke, glädje med mycket mer. Se nedan....
Vi poängterar det som kan vara svårast. Att inte prestera. Att nå en intention av att "bara" kramas, utan att försöka laga/prestrera/fixa något. Kramen blir då universiell och fungererar lika bra oavsett saker som ålder, kön och längd. Vi män har ofta en reflex att dunka varandra i ryggen för att vi tror att det normaliserar kramen. "Så gör vi män". Vi vi ge ett normkritiskt perspektiv. Behöver vi verkligen kramas så?
Det är många tjejer som står på tå för att "nå upp" om de kramar någon som är längre.
Att klara av att vara stabil och "jordad" med båda fötterna i marken gör att kramen är en helt annan verksamhet. Men hur lång tid ska man kramas? Att lyssna på sin inuition om hur lång kramen visar sig bli är också nytt... Det är överlag många moment på lägret där vi jobbar med intuitiva beslut. Magkänsla.
Vid nattningen berättade en av mina tjejer om hur att hon redan nu kommer sakna sättet vi kramas på här. De kramar hon är vad vid hemma med sina kompisar eller sin familj är inte av samma kvalité. Jag stötter henne i att själv försöka införa de kramar hon vill ha i sitt liv efter lägret.
Ni föräldrar kommer förhoppningsvis få känna av träningen. Vi pratar halvt på skämt / allvar om förmånstagare. Då menar vi de människor i personen som växers närhet som får mera av han/hon som har lärt sig något - och växt. Hänger ni med?
Oavsett: Emelie och Adam verkade gilla träningen :)
Jag blir väldigt glad att vi både har så många läsare samt av de uppmuntrande kommentarer som flera av er har skrivit!
Som stort fan av interaktion och sociala medier vore det även roligt med både egna reflektioner från er eller frågor. Frågor om vad och varför vi undervisar och gör det vi gör, teologi eller värdegrund - eller bara hur lägret går. Jag och andra ledare kommer svara.
Konfirmanderna växer så det knakar. De visar stor vilja, nyfikenhet och mod.
I nöd och lust!
Georg
Konfirmanderna samlades (något sena) för morgonsamling 07:55. De tog nyheterna från Norge väl. Hur kan vi förstå ondska? Hur får vi svar på alla våra frågor om varför? Vi har tidigare pratat om teodicéproblemet. Den teologi och de svar vi ger utgår ifrån Guds val att ge människor fri vilja, och med det ge upp sin allsmäktighet som Gud ibland tillskrivs. Gud gråter tårar över de mördade. Det gjorde vi med när vi tände ett ljus och höll en tyst minut. Det var även flera konfirmander som ville låna telefonen för att få tag i vänner och släktingar de kände oroa inför. Det har vi tillgodosett.
- - -
Det jag hade planerat att skriva om gårdagen handlade mycket om den glädje och stolthet som jag kände efter lektionen. Vi har pratat, och gjort, flera saker. Vi har gått igenom skapelseberättelserna.
Tempot upplevs ofta som högt och vi ger alltid pluspoäng till de som säger till att "nu går det för fort". Det är också en utmaning att lära sig förstå vad som är kärnvärden och otroligt viktigt i undervisningen och vad som är mera kuriosa och överkurs, speciellt när ämnet är nytt och tempot/intensitet högt.
Gårdagens stora behållning i mina ögon var samtalen om rädsla och kärlek. En nära vän till mig och Gösta, Jackie Bergman, har skrivit böcker i ämnet vilket har inspirerat oss att ha en förmiddag kring detta tema. Vi går igenom vikten av medvetenhet om sig själv och sina val i livet, som alla kopplade till urkänslorna; kärlek eller rädsla. För mer om Jackie och hans tankar, se gärna denna film. Pedagogiken och svårighetsnivån är anpassad för tonåringar och gradenoch utifrån den respons vi får. Min känsla var att de alla kunde relatera och knyta an. Få med sig en liten pusselbit till det stora jobbet. Kul! Vi gör nytt!
Vi (vår själ och vårt psyke) har två urkänslor - kärlek och rädsla. De fungerar som motsatser.
Känslor som tillit, mod, nyfikenhet, ärlighet och att öppna upp är alla drivna ur kärlek. Det är dessa vi vill åt och leva mer i. Med och mot sig själv och andra. Baksidan är att bli styrd av rädsla. Vi har alla rädslor och vårt arbete handlar mindre om att bli av med rädslorna utan mer att bli medveten om dem. En rädsla man inte är medveten om, som styr ens tankar och handlingar har risk att vara skadlig. Återigen, auktorisera sig själv som kapten över sitt eget liv och sina känslor.
Ovanför en bild på det vi skrev. Kanske väcker de tankar även hos er, om er. Det är precis i sin ordning. Här pratar vi alltid om att relatera teori till sig själv och sin tillvaro. Det är då kunskapen tar plats och påverkar positivt.
Vi hade även kramskola! Kramar är ett allmänmänskligt sätt att uttrycka många olika former av kärlek. Stöd, tröst, omtanke, glädje med mycket mer. Se nedan....
Vi poängterar det som kan vara svårast. Att inte prestera. Att nå en intention av att "bara" kramas, utan att försöka laga/prestrera/fixa något. Kramen blir då universiell och fungererar lika bra oavsett saker som ålder, kön och längd. Vi män har ofta en reflex att dunka varandra i ryggen för att vi tror att det normaliserar kramen. "Så gör vi män". Vi vi ge ett normkritiskt perspektiv. Behöver vi verkligen kramas så?
Det är många tjejer som står på tå för att "nå upp" om de kramar någon som är längre.
Att klara av att vara stabil och "jordad" med båda fötterna i marken gör att kramen är en helt annan verksamhet. Men hur lång tid ska man kramas? Att lyssna på sin inuition om hur lång kramen visar sig bli är också nytt... Det är överlag många moment på lägret där vi jobbar med intuitiva beslut. Magkänsla.
Vid nattningen berättade en av mina tjejer om hur att hon redan nu kommer sakna sättet vi kramas på här. De kramar hon är vad vid hemma med sina kompisar eller sin familj är inte av samma kvalité. Jag stötter henne i att själv försöka införa de kramar hon vill ha i sitt liv efter lägret.
Ni föräldrar kommer förhoppningsvis få känna av träningen. Vi pratar halvt på skämt / allvar om förmånstagare. Då menar vi de människor i personen som växers närhet som får mera av han/hon som har lärt sig något - och växt. Hänger ni med?
Oavsett: Emelie och Adam verkade gilla träningen :)
- - -
Från det ena till det andra. Eric bjuder på ett vackert dyk i kvällssolen
Lunch i solen
Kvällsaktiviteten bestod i en övning ledd av Gösta. Ett annat verktyg som vi vill utrusta konfirmanderna är medveten närvaro - eller det engelska begreppet mindfullness, som senaste åren har fått genomslag i Sverige. Både jag och Gösta har utbildat oss på olika grad hos Mindfullnessgruppen för att göra detta på bästa sätt. Små, enkla medel om hur man försöker fokusera mera på det som sker här och nu och minska graden av tankar kring vad som har varit, eller kring framtiden. Nuet nuet nuet. Kort stund (bordsbön) eller lång stund (me-time) eller väldigt lång stund (tysta dagen)
Övningen var både väldigt enkel, ni ska titta varandra i ögonen, och samtidigt väldigt svår, då ni ska göra det mycket längre än vad ni är vana vid. Att kunna fnissa klart, att etablera ett möte och en kontakt är något vi tror mycket på.
Stämmningen i rummet gick att ta på. Det var väldigt vackert.
Erics visar stor fokus och närvaro. Kolla den blicken.
Hugo och Julia
Skulle ni klara av det? Vi gjorde övningen två gånger. Konfirmanderna fick känna på skillanden i nyans mellan om man gör det med någon av samma kön och någon av motsatt. Vi ledare märkte även av hur de kunde fnissa sig igenom den fasen, för att sedan nå otroliga möten. Själ till själ. Ögonen är själens lampa.
Just nu pågår bröllopsförberedelserna för fullt! Patrik numera mer känd som Marc Alqvist hoppade ut genom fönstret och friade äntligen till sin fästmö Tyra mer känd som Stina Gripenswärd när vi samlades för aktiviteter 14:00. To be continued! (Bildspel från dagen utlovas imorgon!)
- - -
Från det ena till det andra. Eric bjuder på ett vackert dyk i kvällssolen
Lunch i solen
Kvällsaktiviteten bestod i en övning ledd av Gösta. Ett annat verktyg som vi vill utrusta konfirmanderna är medveten närvaro - eller det engelska begreppet mindfullness, som senaste åren har fått genomslag i Sverige. Både jag och Gösta har utbildat oss på olika grad hos Mindfullnessgruppen för att göra detta på bästa sätt. Små, enkla medel om hur man försöker fokusera mera på det som sker här och nu och minska graden av tankar kring vad som har varit, eller kring framtiden. Nuet nuet nuet. Kort stund (bordsbön) eller lång stund (me-time) eller väldigt lång stund (tysta dagen)
Övningen var både väldigt enkel, ni ska titta varandra i ögonen, och samtidigt väldigt svår, då ni ska göra det mycket längre än vad ni är vana vid. Att kunna fnissa klart, att etablera ett möte och en kontakt är något vi tror mycket på.
Stämmningen i rummet gick att ta på. Det var väldigt vackert.
Erics visar stor fokus och närvaro. Kolla den blicken.
Hugo och Julia
Skulle ni klara av det? Vi gjorde övningen två gånger. Konfirmanderna fick känna på skillanden i nyans mellan om man gör det med någon av samma kön och någon av motsatt. Vi ledare märkte även av hur de kunde fnissa sig igenom den fasen, för att sedan nå otroliga möten. Själ till själ. Ögonen är själens lampa.
Just nu pågår bröllopsförberedelserna för fullt! Patrik numera mer känd som Marc Alqvist hoppade ut genom fönstret och friade äntligen till sin fästmö Tyra mer känd som Stina Gripenswärd när vi samlades för aktiviteter 14:00. To be continued! (Bildspel från dagen utlovas imorgon!)
- - -
Jag blir väldigt glad att vi både har så många läsare samt av de uppmuntrande kommentarer som flera av er har skrivit!
Som stort fan av interaktion och sociala medier vore det även roligt med både egna reflektioner från er eller frågor. Frågor om vad och varför vi undervisar och gör det vi gör, teologi eller värdegrund - eller bara hur lägret går. Jag och andra ledare kommer svara.
Konfirmanderna växer så det knakar. De visar stor vilja, nyfikenhet och mod.
I nöd och lust!
Georg
Kommentarer
Postat av: Malin Amethier
Idag är en tuff dag för många av oss föräldrar, tror jag. Vi läser om Norge och lider med de föräldrar som drabbats av det allra mest fruktansvärda. Det är skönt att veta att ni tar hand om våra ungdomar på bästa sätt.
Jag är enormt imponerad och överraskad över vad ni har för er. På mitt konfaläger (för 300 år sedan) så läste vi Bibeln i tre timmar om dagen, och sen gick vi hem. Jag måste säga att jag är lite avundsjuk också, vilka häftiga övningar ni gör!
Sköt om er allihopa!
Postat av: Annika Dolk
Vilken resa ni tar med ungdomarna på - att färdas inåt är det häftigaste man kan göra men få ges den möjligheten i ett så tryggt sammanhang som det ni erbjuder. Det känns väldigt bra att ni lyft in det fruktansvärda som hänt i Norge men valt att bejaka det ljusa i oss människor. Det är en lärdom också för oss föräldrar.
Trackback
