Sportcamp

Vi ledare har lagt ner stor möda på att göra så bra rumsindelning som möjligt. Det är många faktorer som spelar in men det centrala är att hjälpa till att gruppera oss så att man får så många nya kompisar som möjligt. Vi har inte fått några klagomål vilket känns som ett riktigt bra tecken på att alla är nöjda!

Ganska snart var det dags för vår första lunch, där vi introducerade bordsbönen. ... Syftet med bordsbön?
Det var genast några som undrade. Det är bra! Vi vill ha frågor, många frågor, och helst av allt kritiska sådana. Vi skapar en miljö med högt i tak där det alltid är rätt att både kunna ifrågasätta men också kunna känna tillit. Tillit till sina egna tankar och upplevlser - sin tro. Inte för att någon auktoritet har bestämt så. Att auktorisera konfirmanderna som kaptener över sina egna liv, där var och en väljer och lär sig att handla utifrån sin egna grundläggande värderingar och tro (som man försöker ta reda på), det är ett sätt att sammanfattat utrycka konfirmationslägret i en enda mening för mig.

Svaret på frågan då!? För mig är bordsbön en mini-meditation där jag kan få smaka på en kort stund av lugn och tacksamhet. Tacksamhet kanske mot Carlos som har lagat maten, eller bonden som skördade tomaterna, eller bara för att jag mår bra, eller för att jag andas. Dessa och liknande tankar samtidigt som jag fysiskt kan känna närvaron av den stundande måltiden, magen som längtar, kanske munnen vattnas. Det är en fantastiskt bra (och billigt) krydda som vi alltid bär med oss. Det ger även matro och ringar in måltiden till något speciellt.

Dag ett handlar om känna sig välkomnad och hemma. Det är en ny miljö, och vi är ganska många. Våra "verktyg" är dels gediden förberedelse, att se och möta varje enskild konfirmand just de är när de kommer. Allt grundar sig i omtanke och kärlek.

Här sitter vi och tränar namn. Först i två halvor (ringarna ni ser) och sedan alla tillsammans.

Det finns flera sätt att göra detta, ett är att sitta i en ring och turas om att gå laget runt och repetera namn. Till sist är det någon modig som ställer sig i mitten och kör samtliga namn. Det är redan många som efter en dag kan över 50 för- och efternamn. En prestation som är imponerande och ibland överanskande för de som klarade uppgiften bara timmar efter att uppgiften känns väldigt svår, nästan omöjlig. Denna överaskning - jag kan! - kommer de känna flera gånger.

Dagen fortsatte med en stationsövning där konfirmanderna i grupp provade på alltifrån rena lekar som knuten och leken-där-man-ska-vika-en-pressening-så-många-gånger-som-möjligt till mer seriösa delar som simtest och min station där jag och Fanny undervisade i grundläggade första hjälpen och hjärt- och lungräddning. Alla SportCamp-ledare har genomgått intern utbildning och de flesta är även certifierade i HLR. 

Under kvällen så han vi både ha kvällsaktivitet med blandade, smått galna lekar, under min och Göstas ledning, samt lägrets första andakt i den stora fina inglasade aktivitetsladan. 

Varje kväll klockan 21 så ses vi alla där och avslutar dagen på ett mycket stämningsfullt sätt. Några (hittills vi ledare men så småningom konfirmanderna) pratar kring ett viktigt tema som rör livets stora existentiella frågor som kärlek, sorg, död, vänskap, svek, tro, tillit osv. Vi sjunger tillsammans och ber. För många är andakterna de bästa stunderna på dagen.

Andakten följs av kvällsrutiner, godnattkramar och tandborstning och sedan får respektive fadderledare ha en härlig halvtimmes nattning på sitt rum och målet är att 22:30 är det tyst. Igår gick det helt okej även om det alltid finns utrymme för förbättringar. Sömnen är viktig då dagarna är långa och intensiva.

Fortsättning 19:04 nu i ledarrummet

Regnet har öst ner över Sunda gård och Blidö. Det var många som fick bråttom ut för att rädda sina handukar och kläder från de olika tvättlinorna. Konfirmanderna är uppställda utanför och en inräkning pågår. Vi har gett alla ett eget nummer så vi på snabbt sätt kan checka att alla är här - utan att nödvändigtvis ställa sig i olika formationer, smart va?

Medan jag sköter lite rapportering här så leder nu Einar Tingström kvällsaktiviteten; Jipp-jipp. Brukar vara mycket populärt och uppskattat, det är flera som redan har önskat det.

Måndagen i övrigt har flytit på bra. Vi har haft vårt första andliga träningspass. Det har vi varje dag 9-12. Tidigare kallade vi det för lektion men efter lite funderingar har vi kommit fram till att det beskriver vad vi gör ganska dåligt. Lektionerna i skolan (som många är lite trötta på) innehåller i bästa fall inslag av delaktighet och elevdemokrati men här så GÖR vi saker. Vi tränar själen. På samma sätt vi människor tränar kroppen med fotboll eller yoga, eller hjärnan med sudoku eller Dostojevskij, så tror vi att även själen behöver tränas.

Undervisningen innehåller både föreläsningsmoment, gruppdiskussioner och praktiska övningar. Det är kul! I år kommer jag vara med på samtliga tillfällen och jag har rollen som extra stöd till de som har svårare att ta anteckningar eller hänga med. Ett ärofyllt uppdrag.

Efter lunch var det Me Time. En idé som går ut på att alla här har behov av egen tid. Dag två kanske det behovet inte känns så stort men alla Jagets tre delar som jag nämnde behöver vila och egentid. 

Konfirmanderna har fått varsin egen mysig filt och nu även en egen plats, utspridda över gården, där de varje dag mellan 13:15 och 13:45 får tid till kontemplation, kanske skriva dagbok, eller bara vila. Vilan är en aktiv meditativ vila och inte sömn försöker vi motivera till. 

Klockan 14:00 kör vi aktiviteter och idag bjöds det på:

• Paddling
• Boxercise
• Klättring på klättervägg
• Skytte med båge och luftgevär
• Fotboll